Läste idag om en krönikör som bestämt hävdade att julen var Själlös.
Inte illa. Våga gå ut och påstå något sådant en vecka före jul. En vecka! Men så anses han tydligen också vara född glädjedödare. Sånt kanske man är.
Egentligen håller jag inte alls med om påståendet men bör ju lägga vinn om att vara snäll nu - annars blir det inga Julklappar och vad ska jag då göra med den där jag köpt till mig själv. Ska den i så fall bli liggande där på golvet till nästa jul månne. Beslöt att jag offentligt håller med. För att verka vara politiskt rätt.
Men annars – är nog mera typ: desillusionerad och det är inte riktigt samma sak. Fast väl tilltaget förråd av definitioner är inte allom givet så det märks kanske inte. Hur som… i mitt fall är det mera en fråga om en känsla av politisk besvikelse vilket med lite god vilja kan betraktas som ett förstadium till depression. Vad jag förstått.
Tar en Pepparkaka till. Kanske rent av räcker med en Pepparnöt nu? Drar mig tillbaka till en funderare på saken några dagar. Och.
Jag sorterar, recyclar och kör bensinsnålt på el. Bara så ni vet det.Vi hörs… “Snällan”
